Hade fel igår =(

Vaknade av hostan, ont lite varstans i kroppen och 38 i feber. Men det är bra om det kommer nu, då har jag en chans att bli frisk tills nästa Torsdag. Bara se till att ta det väldigt lugnt. Ska ta mig till coop idag med Emmie och handla bla Bisolvon och andra alvedon. Väldigt jobbigt att jag inte får ta ipren el ibumetin, men det får funka. Alla andra planer för idag får läggas åt sidan. Jag måste bli frisk. Jobbigast är hostan. Märkte redan igår kväll att det va på väg, just för att jag började hosta så mkt och det är så det börjar. Aja, bara hålla tummarna för snabb tillfriskning.

Jag har massa tankar, massa tankar på hur andra skulle reagera i samma sits som jag är nu. Just alla besked på så kort tid, jag tycker nog att jag har hanterat det bra. Visst tårar o ilska och sorg över mitt liv innan smällen. Men det har bara varit ett par dagar och sen blir det bättre igen.
Men jag har börjat tänka mkt på när jag va tillsammans med ett ex, just hur han förstorade upp en händelse som han tyckte va jättejobbig och det va inte ens en sjukdom så. jag vet att jag nångång skämtade om att jag skulle byta,han kunde ta min diabetes så kunde jag ta hans problem. Skämtade ja, men det låg lika mkt allvar bakom det, för jag va innerliget trött på hans gnäll och besatthet. Men då hade jag även tumören och jag är så glad att det inte upptäcktes när jag va i det förhållandet.
Jag mår så mkt bättre nu, har ett stort nätverk av vänner och en underbar sambo som stärkt mig redan innan det här hände. Han får mig att stanna upp o skatta när allt är som jobbigast. Han finns där när jag bara behöver en kram. Jag kunde inte ha en bättre man vid min sida under det här jobbiga. så glad åt att bli mer el mindre tvingad till kvarnen den 17/9-11 den kvällen förändrade mitt liv till det positiva. Älskar han mer än jag trodde man kunde älska en annan människa =)

Blev tidig morgon

Alma drömde mardrömmar och knackade i väggen 5.30. Hon gör så när hon vaknar i stället för att komma in till oss. Väckte alla , som tur är så har Emmie somnat om. Men hon hade nog behövt sova längre. Så gnällig.

Helt ärligt ska det bli skönt att bara ha Emmie hemma idag, lite jobbigt för skallen att ha båda barnen som trissar varandra hemma.

Jag är väldigt trött idag, funderar på att bara ta en halv imovane i kväll. Jag tror att jag somnar på det ändå, vill ju inte vänja kroppen med den dosen jag tar. Vill ju inte fortsätta hela livet med dom. Har ju aldrig behövt sånt förut, men jag är tacksam att det finns. Jag vet ju att bara jag vaknar till liv nu så har jag inga känningar av att tagit den. Värre är det med ataraxen, då är jag hur seg som helst hela dagen efter.Så det undviker jag in i det längsta.

Dan före lön idag och helt totalt tomt på alla konton. Försöka lösa cigg, bröd och pålägg idag. Ja ciggen ska bort, men jag måste fortfarande ha dom. Eller lön, jag får 600 i underhållsstöd. Hoppas verkligen fk går med på sjukskrivningen och skickar lite pengar till mig. Har 2 räkningar som måste in oxå. Kan inte begära att stefan tar dom, det går inte. Plus att jag har privat skuld som måste in, trodde jag kunde fixa dom snabbt. Skyldig mkt pengar lite överallt, men det här va ett krislån för att det fattades pengar till medicinen eftersom dom billigare inte fanns nånstans i hela sthlm utan va beställningsvara. Just nu är jag lite smått galen på bristen av pengar. Men det ger sig väl med tiden.

Emmie mår iaf bättre. Men hennes bror är inlagd på sjukhus pga kramper(feberkramper?) natten till igår, så oavsett om hon blir frisk el inte så blir hon kvar här. Får se vad dom kommer fram till på sjukan, om det är virus el bakterie. Jag kände mig febrig nu på morgonen, kollade tempen 36,9 så än så länge har jag klarat mig. Men jag är inte lika säker på Alma som börjat hosta igen. Och insjuknar hon, så är det virus eftersom hon käkat kåvepenin nu under helgen.
Bara hålla tummarna för att jag håller mig frisk, om jag bortser från halsen som jag har haft ont i sen jag låg inne. ska prata med sköterskan o höra efter om jag kanske måste ta nån antibiotikakur innan op, jag vill ju inte att den ska skjutas upp…

Ha en bra dag ni som läser det här och kram påer

Mår lite bättre idag

Inatt har jag sovit ca7 tim igen. Vaknade med huvudvärk, men alvedonen har åkt ur kroppen. Tar ju 2 st 665 mg med 8 timmars mellanrum. Men känner att jag mår bättre idag. Idag blir det nog inte samma depp och grinighet. Ska försöka gå ut och gå lite oxå. Stefan är ju hemma och kan ta hand om Empan.
Livet ser lite ljusare ut nu. Men jag har nog behövt dom här normala reaktionerna. Tårar och ilska. Men det är bra för mig att ta det lugnt, det är bra för mig att ra pauser och jag vet att jag inte är den enda jag känner som både har skallskador, hjärntumör,epilepsi och hjärntrötthet. Kanske skulle ta och börja prata med dom. Det mest påtagliga fysiskt för mig just nu är hjärntröttheten. Det går ju att klara vardagen, det har jag ju sett. Ne nu jävlar, sluta deppa och se framåt igen. För jag tänker klara det här.

I kväll sörjer jag mitt gamla jag..

Idag har det verkligen inte varit nån bra dag. Humöret har mest varit i botten, tålamodet noll och så dom här jävla tårarna. Nu i kväll kom jag på vad det är för fel. Jag sörjer mitt gamla jag, mitt gamla liv. Den jag va innan smällen. jag antar att det är en fas jag måste gå igenom och jag antar att det är vanligt. Jag vet att jag kommer må bra snart igen, men det är så jobbigt för dom andra. Jag är ingen trevlig person, mår skit och får dåligt samvete för att jag inte orkar med barnen. Eller jo orkar med dom gör jag,men inte att dom låter för mkt. Eller som nu, Emmie kan inte somna och ligger i soffan och ropar på mig att jag ska komma in dit.Men jag måste få va själv lite. Sitta här vid köksbordet och fibbla med datorn och bara va tyst.

Undrar när det dåliga samvetet försvinner, snart hoppas jag för jag kan inte hjälpa att jag mår som jag gör, jag kan inte göra nåt åt dom här sjukdomarna jag har. Jag vet det, men ändå så är det väldigt tungt idag.

Och så har vi vikten, fan va jag går upp i vikt nu. Men min kropp är ju van att röra sig, att stressa,städa, va ute och gå i snabb takt. Nu har jag aptit, men ingen ork. Fan jag kommer väga hur mkt som helst innan det här är klart och det kommer va svårt att få ner det. Men jag ska försöka ta mig ut och gå nästa vecka, sockret mår ju så mycket bättre om jag rör på mig. Det här går inte. det går inte att äta så mkt som jag gör och sen det enda jag rör på mig är till coop fram o tillbaka och då går jag inte ens långa vägen. Tur att jag har mina leggins, för jeansen kan jag snart inte ha.

Hatar även att jag måste ta hjälp för att somna, men jag hoppas verkligen att det bara är tillfälligt innan operationen..
Fan va jag gnäller just nu, förlåt. Men jag måste gnälla av mig nånstans, kan inte slänga allt på stefan. Han får ta så mkt ändå..

Skiter i det här nu, ska hitta tillbaka till min positivitet igen. Jag vet att det här bara är en svacka. en svacka som behövs. Jag är inte mer än en människa. Stålkvinnan fanns inte….

Hjärntrötthetsyndrom

Idag har jag verkligen fått bevis för att jag inte mår bra. Helt slut efter gårdagens stress och flängangande. Gråtfärdig för att jag dels är så trött, dels inte orkar med alla ljud.Vill bara skrika åt dom att va tysta, sänk ännu mer på tven, hoppa inte i golvet. Men jag kan inte, jag kan inte stoppa deras liv. Det är jobbigt nog som det är. Men jag är så trött, jag har ont i huvudet, jag mår dåligt över att vara så irriterad på allt. Försöker verkligen att vila, men det går inte. För mkt liv på undervåningen. För det har jag gjort, gått upp på övervåningen och sitter i sängen. Men allt jävla ljud går uppåt. Fan jag vill ha tillbaka min ork, tänk om jag aldrig blir fri från den här hjärntröttheten. Det kommer jag inte klara.. Det blir bättre bara jag lyckas vila lite. Kanske ska gå ut och gå ett tag. Då blir det iaf tystare….

Emmie jättesjuk

Så blev vår helg. Emmie är jättesjuk med 40 graders feber. Nu vet jag inte om jag kommer bli smittad av nåt, men jag har redan ont i halsen och börjat hosta innan jag fick hem henne. Blir till att ringa KS på Måndag och fråga hur jag ska göra. I värsta fall måste jag äta pencillin fram till op. För jag vill absolut inte få den uppskjuten.

I natt har jag sovit som en klubbad säl, men tydligen har Emmie hostat så hon nästan kräkts. Jag vet att jag verkligen behöver nattsömnen för att klara dagen, det är ju därför jag tar imovane för att kunna somna, min hjärna bråkar med sig själv. Men inte vakna av att hon hostar så pass som hon gjort, det känns inte bra. Får se hur jag gör i natt.
Just nu väntar jag på att coop ska öppna, det enda lilltösen vill ha är cola. Så då ska hon få det. Både vätska och socker.
Får se hur länge hon är kvar hos mig, egentligen ska jag inte ha henne själv för mkt, men hon är duktig och hon vet att jag behöver mkt vila. Har även förklarat för henne hur hon ska göra OM jag skulle krampa, talat om att det inte är farligt men att det ser väldigt läskigt ut. Nu hoppas jag ju verkligen på att det inte blir några mer kramper och att keppran  gör sitt jobb.

Idag är jag trött, trots att jag sovit. Men det blev för mkt stress och intryck igår och så oron över Empans snabbt stigande temp. Insåg igår att centralen i rusning ska undvikas, höll på att få en panikångest attack, det va väldigt länge sen. Men vet hur jag undviker alla människor där, bara ta en annan väg…

Nu är det bara hoppas på att den där jävla febern ger med sig under dagen och att det här är kulmen., min lillflicka!

En liten seger!

Skolan ringde, Empan är dålig. Bara för mig att slänga i mig 2 mackor o en risifrutti och gå till bussen. När jag plockadr ihop det jag måste ha med mig, slängde jag även med hörlurarna med tanken att kanske kanske kan jag ha musik på låg volym när jag åker. Stressen gjorde mig helt slut, men har suttit och halvsovit på pendeln nu, MED musik i öronen. Visserligen väldigt lågt och tillbaka till Celine Dion, men jag kan lyssna på musik när jag är ute och åker.
Jag kommer va helt slut när jag kommer hem, men det är bara att för mig att lägga mig och sova ett tag.

21/2-14 Äntligen Fredag!

Jag mår mkt bättre idag, det gjorde jag redan igår kväll. Men jag behövde mitt lilla utbrott igår, det vet jag. Även fast jag ett tag undrade hur mkt tårar det kan finnas. Ser för jävlig ut idag, men svullnaden hinner lägga sig innan det är dags att hämta min underbara unge! För idag är det äntligen Fredag, idag ska jag äntligen få ha henne hos mig. Saknar så det gör ont i mig. Har inte haft henne hos mig sen den 31/1. Nu blir det bara över helgen och sen så kommer hon nästa helg oxå. Efter det så vet jag ju inte när hon kan komma hit igen. Förhoppningsvis är jag så pass pigg helgen efter op att hon kan komma även då eller iaf 2 helger efter op, då det är min helg igen. Det är det som är värst med det här, men det sporrar mig att bli bra snabbt efter op.

Sömnen ville inte riktigt som jag ville i natt, vaknade 4.15 men somnade för 23 så det får väl bli så här då. Men jag vet att jag måste lägga mig att vila en stund innan jag ska åka, för jag kommer bli helt slut efter att åka till Hökis fram och tillbaka, men jag vill ha en vanlig Fredag, trots sjukdomar och hjärntrötthet. Emmie vet om att jag kommer va helt slut och kanske även ha väldigt ont i kväll, men som hon sa, hon får ligga brevid mig i soffan. 9 tim kvar innan hon blir sönderpussad.
Fick mess från henne igår att hon hade krupphosta, lillgumman. Jag har medicinen här, så om hon fortfarande hostar så blir det att peta i henne medicin. Alma stackaren har en kraftig öroninflamation som troligtvis kommer att spräcka trumhinnan och om den nu ska gå sönder så hoppas jag på att den gjort det i natt så hon slipper ha ont.
Jag har ont i halsen och börjat hosta, men jag rökte väldigt mkt igår. Ger det ett par dagar till, sen måste jag nog gå till läkaren. Jag måste ju va frisk till den 7/3, tänker fan inte skjuta upp nån operation. Får ringa min sköterska och kolla vad för pencillin jag får äta innan op.

Igår kom det ett nytt liv till världen. En liten Liam. Jag har känt mamman sen hon va liten, känt hela familjen sen jag va liten. Grattis än en gång =)

Jag fick nånting att se fram emot igår, 3 el 4 ska jag träffa helt underbara människor irl för första gången. Så kul att jag kan träffa några av dom som ger mig så mkt stöd nu innan op, planeringen va att jag skulle träffa dom först i april, men då vet jag ju inte om jag orkar. Men nu blev det lite tidigare. Massa kramar kommer det att bli =)

Lite mer kaffe och en cigg till (ja jag ska sluta)

Ha en riktgt bra dag mina vänner

20/2-14 total depp

Tydligen har jag ännu en sjukdom, eller sjukdom är det väl inte med ett syndrom. hjärntrötthetsyndrom. Inte förvånad över det beskedet, inte heller är jag förvånad över svaret på alla testerna. Jag vet att jag har problem med koncentrationen, jag vet att jag har problem att hitta orden, jag vet att jag har ännu svårare än förut att räkna. Jag märker på mig själv att jag inte är som innan smällen.
Just nu är jag ledsen, men det är kanske på tiden. Jag saknar mitt liv, jag saknar min dotter, jag saknar mig själv. Jag vet att jag kommer klara det här, jag vet att det kommer bli bra och jag är positiv till att hjärntumören är hittad eftersom jag är så dålig på att gå till läkaren. men just nu så behöver jag gråta. Just nu tycker jag att livet är piss, just nu undrar jag va jag gjort för ont för att drabbas så hårt. Nånting måste jag gjort, kanske i ett tidigare liv.
jag saknar min mamma, samtidigt som jag är glad över att hon slipper det här. Hon slipper ännu ett barn med hjärntumör och ep. Jag saknar min pappa, den han han va förut, inte den han är nu. När mamma dog, förlorade jag även honom. Han har inte en enda gång hört av sig sen han skrev att dom lider med mig öppet på fb, då han fick veta att jag hade hjärntumör och att jag inte ville att det skulle stå nåt på fb innan jag själv skrev om det. Inte ett sms inte ett samtal. Han ser ingenting jag skriver på fb, jag är som en trotsig 5 åring, men jag vill att han ska bry sig. Ja jag är vuxen och har egna barn, men just nu behöver jag honom. fast det är tur att jag har så många andra som bryr sig, det stödet jag har ger mig styrka.
Jag är rädd att Stefan inte kommer orka,fast jag vet att han gör det. Men ändå så finns det en liten rädsla där.
Fan mitt liv, vårt liv höll på att ordna upp sig. Jag hade ju timtjänsten, jag skulle börja dra in pengar till hushållet och även börja kunna betala tillbaka alla jävla skulder och så händer det här. Jag vet att mitt liv bara är tillfälligt på paus och jag vet att jag kommer klara det. Som jag skrivit tidigare, innan sommaren är jag frisk. Visst, helt frisk kommer jag aldrig att bli, men jag kommer kunna leva normalt. Jag vet det, och jag visste att det skulle bli nån sån här reaktion. Jag bryter i hop och tycker livet är väldigt orättvist och om några timmar är det bra igen och jag ler, skattar och skämtar igen om att jag har papper på att jag är sjuk i huvudet. Men just nu, just nu mår jag skit…..

20/2-12 Överkänslig

Hatar att jag är så gråtmild nu. Va fan, tårar för ingenting. Fick ett gulligt mess nu på morgonen och det räckte för att dom här jävla tårarna skulle komma. Tror nog att jag behöver bryta ihop nu, så att det kan gå över igen. Men det får vänta tills jag kommer hem från KS. Kan ju inte se ut som ett monster när jag ska ut och åka =)

Märkte en positiv sak igår kväll, jag kan lyssna på musik i lurarna nu. Inte högt men ändå. Så idag blir det musik när jag är ute och åker. Ska faktiskt bli riktigt skönt att komma hemifrån ett par timmar. Lite less på att bara va hemma själv hela dagarna. Kanske tar mig och hälsar på nån efter KS, men det beror helt på hur trött jag är. Måste ju lyssna på den här kassa kroppen och knoppen.

I morrn har jag bestämt att jag ska ha en vanlig Fredag,hur trött o hur ont jag än må få på kvällen.
Åka till Hökis, hämta Emmie i skolan, in på mat dax, åka hemåt, hämta Alma, hem o laga mat… Emmie har redan bestämt mat, så det behöver jag iaf inte tänka på. Falukorv och potmos =)

Uppdaterar sen om hur det gick på KS. Kram på er som läser =)