Den här veckan är det 2 år sen jag tog farväl

Det va en Fredag hon dog på,i år är det datumet på söndag.
Det va på en måndag som jag ringde henne sista gången, ringde Jimmy som ringde upp mig efter han hjälpt henne i säng, jag ringde Monica och när hon frågade om hon skulle komma med till Solberga, då rann tårarna på mig och jag sa ja…. Jag va på väg att hämta Emmie, men hon fick va hos sin pappa till Fredag.
Kommer fortfarande ihåg hur kall jag blev när jag tog hand om mamma när vi kom dit, hur jag gav Monica order om vad hon skulle göra och hur hon skulle hjälpa mig. Just där och då, då va jag vårtbiträde som tog hand om en nerbajsad tant. Jag hade ju nyligen jobbat inom hemtjänst. Tack och lov för sjukhussängen. Monica sov kvar där då…..
Tisdagen kom och mamma blev hämtad till stockholms sjukhem, jag hjälpte till att göra henne i ordning… På torsdagen så satt vi alla och vakade över henne, det sista jag hörde henne säga va ”låt Maria ta hand om det där” när sköterskan skulle byta morfinet och jag svarade nånting med att ”nej mamma, låt sköterskan göra det där” ”jaja” sa mamma då… jag åkte hem vid 23 och va tillbaka på morgonen. Vid 12 klarade jag inte av att va kvar, så jag gav henne en puss på pannan, jag kommer fortfarande ihåg hur salt den va och sa att jag älskade henne, gick Flemminggatan ner med musik i öronen. Åkte till Hökarängen och hämtade Emmie. 14.15 smsade jag Monica och frågade hur det gick och då hade mamma precis fått lungnade, precis när vi kliver på pendeln i centralen så kommer det där samtalet och jag är evigt tacksam för att Jennifer ringde så snabbt efter att mamma dog, Emmie tittade på mig och jag viskade till henne att det va över, smärtan i hennes röst kommer jag aldrig glömma. Hon sa bara ett ord ”mamma”sen låg hon med huvudet i mitt knä och grät tyst hela vägen till kungsängen… Den 24/8-12 då vann cancern över mamma…