Ett långt inlägg..

Påsken firades i Överhogdal. Stefans familj har en ställe där, men vi bodde i husvagnen. Kom dit vid 23.30 på skärtorsdagen, massa köer. Bäddade ut nästan på en gång. På Långfredagen vaknade jag men skyhög feber och kaftigt illamående. Men när jag fått ner febern lite, så försvann även illamåendet. Men jag låg mest hela Fredagen i husvagnen medans Stefan och hans familj va ute på isen och fiskade. På kvällen va det middag inne i stugan med hela Stefans familj, jag klarade det pga all vila och alvedon. På påskaftonen åkte Stefan och hans pappa iväg och jag tog det lugnt i husvagenen, mådde betydligt bättre än va jag gjorde dagen innan. Tog en kortare promenad med ”svärmor” grillning på kvällen och jag gjorde en förätt bestående av lax, sill och ägg. Enda påskmat jag ätit under påsken. På påskdagen va det dags att bege sig hemåt. Va väl hemma kring 18 tror jag. Och det va så skönt att kunna gå och kissa på en toalett, dricka bryggkaffe, titta på tv och bada. Jag mådde nästan bra. På Måndag va det strålande solsken och jag hade bestämt att jag iaf skulle städa bort dammet på övervåningen. Så när Stefan åkte i väg (på ”damen”) så pluggade jag in musik i öronen och städade, det blev dock hela huset. Helt slut efteråt, men det va skönt att ha det gjort och det va skönt att bara fokusera på musiken och städa helt själv. Men jag tog det lugnt resten av dagen/kvällen. Ville ju inte va hemma från praktiken. Natten till igår blev det inte så mkt sömn pga hostan som tilltog. Men jag åkte till praktiken ändå, men tron att jag bara va lite förkyld, febern hade ju nästan försvunnit. Va på praktiken till 14, åkte till solna och fixade pass. I bilen på väg hem där började jag bli sänkt. När vi kom hem så gick Stefan ut och mekade och jag satte mig i soffan med datorn. Började få lite mer ont i ryggen än va jag haft (höll på att vurpa utan för husvagnen) så jag gick upp och la mig i ett bad. Utan att tala om det för Stefan. Vaknade av att jag ryckte till. Första och enda gången jag somnar i ett bad. Efter nån halvtimme där jag fortfarande va sänkt så kollade jag tempen, 39,1 visade den. Hade petat i mig alvedon innan jag la mig i badet. Så då bestämde jag mig för att inte gå till praktiken idag. Det jävliga är att jag hade tid till MR i morrn, som jag nu fick avboka och hon visste inte hur lång tid det skulle ta innan jag fick en ny tid. Men det är väl bra att jag blir sjuk en vecka vi inte har barnen. Idag har jag inte gjort mkt alls. Mest legat och sovit till o från hela dagen. Fortfarande helt sänkt, men febern har iaf gått ner. Alltid nåt. Bara det inte går ner i lungorna så är jag glad. Bara hålla tummarna. Nu ska jag vänta på att Stefan kommer hem med mat, käka och lägga mig i soffan igen..

DSC_0477DSC_0373
   2016-03-26 16.55.112016-03-26 16.54.34

”Jag önskar att jag va en sån som inte tänkte alls”

cropped-IMG_20140410_081359-1.jpg
Rubriken är från samma låt som jag har som status på fb. Melissa Horn-vem lämnade vem. Dom här två raderna från den låten, fastnade jag för när jag hörde låten för första gången. ” Och jag ska aldrig mer säga sanningen, till nån som saknar förmågan att förstå” Att jag la ut den meningen, är för att jag är så trött på att inte bli förstådd.- Men du som ser så pigg ut. -Om du äter det här, så blir du piggare -va inte så negativ, tänk på allt positivt du har.

Jag försöker tänka positivt, men jag saknar den jag va föut. Saknar att kunna va pigg och orka tex åka till Hökis o ta en fika. Jag har väldigt svårt att acceptera min hjärntrötthet och stoppa mig själv. Det vet jag. Men jag måste oxå få sörja den jag va innan. Jag har inte bearbetet nånting än, så jag får mina svackor. Men dom har jag alltid haft, så det är faktiskt inget nytt. Men det är för att jag stänger in allt, det är mitt sätt att överleva. Ibland försöker det pysa ut, då tar det ett par dagar innan jag kan stoppa in allt igen. Men eftersom jag inte pratar om det med nån, så kan ingen veta vad jag går och grubblar på. Men jag tror inte ens att jag skulle kunna berätta vad jag tänker på, även om jag ville.

Till exempel nu, nu sitter jag och skriver det här, med en hjärna som vill hoppa ut och skallen håller tillbaka. Det är inte så skönt, men det är min vardag.

Nä, nu är det dags att väcka barn. Nu börjar min dag =)

 

Min vardag

Helgen har mest bestått av vila för min del. Gick inte att bara köra på den här helgen med kidsen. Men Emmie förstår, hon märker på mitt tal om jag när jag inte har nån energi kvar. I söndags hade vi Carina o KA på middag, mkt trevligt. Lite skönt att dom inte känt mig sen innan, så jag kan va mig själv helt och hållet med dom. Eftersom jag va trött och även febrig så va jag inte så pratglad. Igår va jag ledig. Emmie sa innan hon gick att jag bara fick tvätta, men sen måste jag vila. När jag kom hem efter lämning av Alma, la jag mig i ett bad med en bok. När jag inte kunde koncentrera mig på det jag läste (ca 15 min) så gick jag upp från badet, duschade, tog mina mediciner och gick o la mig. Då va klockan ca 9.30. Somnade strax efter och vaknade 13.20.

Idag blir det praktik igen och det blir kul. Jag ska va där nu 3 dagar i rad, eftersom fredag är en röd dag.  Men det är skönt att ha nåt att göra, samtidigt som jag blir väldigt trött. Sitter nu med Emmie i luren, hon står och väntar på pendeln. Väcka Alma om ca 30 min och gå med henne halvvägs till skolan och sen bege mig mot Jakan. Sen är det som vanligt, hem, laga mat, läxläsning, nattning, sitta i soffan med datorn i knät för att sen gå och lägga sig. DSC_0362

Slänger in en bild som jag tog i Torsdags. Kram på er

Mer positiv.

Jag mår bättre än sist jag skrev. Mötet gick hur bra som helst. Skolan hade redan tagit tag i saken. Mello klarade jag av över förväntan. Bara den vanliga värken kvar, den som känns som att hjärnan vill hoppa ut och skallbenet trycker tillbaka den. Men det går över, tids nog. Eller så är det en värk som jag får dras med hela livet. Men just det, positiva tankar.

Vecka 5 på praktiken, det går riktigt bra där. Men jag måste sova längre dom veckorna jag inte har Emmie. Men det löser sig. Framåt 14 är all min energi förbrukad, men då har jag varit vaken sen typ 4.30.

Ersättningen från fk har kommit, så då vet jag att jag rapporterade rätt.

Sen en liten sak. Jag skriver inte ut allt som försegår i mitt huvud, jag skriver inte ut allt som händer. Inte ens hälften delar jag med mig. Just saying…

In my favorite place ;-) Blev lite nerkyld sista sträckan. Men det har varit en bra eftermiddag och trots början i morse med tågstrul, så funkade det bra på praktiken. Får se hur länge jag håller mig vaken i kväll, men det blir iaf längre än igår. Ha en resterande bra kväll. Kram på er

In my favorite place ;-) Blev lite nerkyld sista sträckan. Men det har varit en bra eftermiddag och trots början i morse med tågstrul, så funkade det bra på praktiken. Får se hur länge jag håller mig vaken i kväll, men det blir iaf längre än igår. Ha en resterande bra kväll. Kram på er

Masken av?

Hur många av er som läser är egentligen intresserade av det jag skriver, jag tror inte att det är så många faktiskt. Dom flesta är bara nyfikna.

Nej, jag har inga bra dagar just nu. Känner faktiskt bara för att bryta ihop i ett litet hörn just nu. Men det går över, det gör det alltid. När och om jag tillåter mig själv att gråta. Nu sitter ni som läser och tänker – varför är hon så deppig, hon borde va glad år att det går framåt för henne? Ja, jag är glad åt praktiken, jag är glad över att äntligen ha kommit igång. Men jag har fortfarande samma problem, jag har fortfarande samma tankar. Nu är det bara ett avbrott några timmar tre dagar i veckan som jag slipper tänka på det.

Möte i skolan i morrn 14.40. Emmie blir slagen av ett par killar i klassen, plus lite andra problem i skolan.Så nu blir det möte. Men jag är ledig i morrn, så det ska funka. Det positiva är att jag inte behöver tänka på att Alma ska hämtas och att maten ska lagas. Det gör Stefan. Praktik på Fredag, ska va ensam i ett par timmar, men det finns att göra där så tiden kommer gå snabbt. Jag fasar för att telefonen ska ringa, samtidigt hoppas jag på att den ringer. Jag har helt undvikit att svara i telefon på praktiken. På Lördag är det MELLO. Alma vann biljetter till friends arena, så jag, Emmie, Alma och hennes mamma ska åka dit. Får se hur det går, det MÅSTE gå. Dels vill jag det själv och sen vill jag inte svika Emmie som blev överlycklig när hon fick frågan om hon ville följa med. På Sönda ska vi fira min extra pappa och Emmies extra morfar. På Måndag finns det bara en sak för mig att göra, SOVA! Tuffa dagar, men jag vilar så mkt som möjligt, tar mikropauser och går o lägger mig tidigt på kvällarna.

Hoppas på ett beslut från fk snart ang ersättningen, så iaf en sak försvinner..

Mkt tankar nu, inte så många positiva men det vänder snart

Hjärnan går på högvarv

Och jag kan inte ens dela med mig av hälften av tankarna. Inte för att jag inte vill, utan för att jag inte kan. It make no sense….

Fick mail från arbetsförmedlingen igår, dom hade godkänt min rapport. Så det betydet att jag inte behöver söka jobb under tiden jag har praktik. Där va det en sten som lättade. Fick även ett brev från dom där det bekräftades att jag har praktik för att sen gå till jobb på Järfälla trafikskola. Så där är väl allt klart. Nu är det bara försäkringskassan som ska godkänna oxå och det lär väl ta sin lilla tid.

Gick igenom min kartong med foton igår, en riktig nostalgitripp. Men nu är den kartongen rensad och korten i olika små kartonger.

För två år sen låg jag på KS. Har inga direkta minnen av den här dagen. Vet bara att jag blev op dagen innan. Såg på fb nu att Ninna fått en bild av Stefan på mig.

Jag har kommit långt under dom här två åren som gått, mycket tack vare min envishet. Men ibland saknar jag faktiskt fortfarande mig själv innan op. Men det är bara att blicka framåt och lära mig att hantera min huvudvärk och trötthet. Men just nu är jag bara grinig känner jag.

Aja, skit samma. Finns dom som har det betydligt värre än vad jag har.

Kram till er som fortfarande finns kvar i mitt liv