Hej Mamma!

2015-07-10 07.21.17

13267622_1013277295428962_43950906_n

I dag är det 4 år sen du försvann från mig/oss. Jag kommer fortfarande ihåg dina sista ord jag hörde. Jag kommer fortfarande ihåg sista gången jag såg dig. Jag gav dig en puss på pannan och tog farväl. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag gick ut ur rummet utan att nån fick ge mig en kram, hur jag gick längs Flemminggatan. Jag kommer fortfarande ihåg samtalet jag fick precis när jag och Emmie skulle kliva på pendeln, hur jag mimade till Emmie att det är över. Jag kommer fortfarande ihåg smärtan i Emmies röst när hon bara sa ”mamma” och hur hon la sitt huvud i mitt knä och bara grät tyst. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag tänkte när jag satt och lät tårarna bara rinna, när alla männsikor tittade på mig och Emmie. Jag kommer fortfarande ihåg mitt sms till Stefan om att han fick hämta Alma, att det va över. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag skönk ihop i köket och bara grät. Jag kommer fortfarande ihåg hur sjuk Stefan blev när han kommit hem, så jag fick ta hand om allt och skjuta bort min smärta. Jag kommer fortfande ihåg hur jag kände när jag fick höra att alla andra hade gått och tagit en öl/en bit mat tillsammans, hur jag kände mig helt ensam.

Efter begravningen åkte jag inte med dom andra. Du hade rätt mamma. Släkten har splittrats och som du sa, det är jag som dragit mig undan. Men jag har inte gjort ett medvetet val. Det har bara blivit så.

Jag har varit väldigt sjuk, fick reda på att jag hade en hjärntumör. Jag hade behövt dig då, men va samtidigt glad åt att du slapp va med om det. Monica har varit ett stort stöd under den tiden. Men jag är inte frisk, men tumören är borta. Jag kommer alltid ha en trötthet som ingen som inte är drabbad själv kommer att förstå. Jag lever med en ständig rädsla av att det är nånting mer som kommer att hända i hjärnan. Läkarna upptäckte även att jag hade haft 2 mindre blodproppar i hjärnan. Men jag lever på som vanligt. Samma inre stress. Får bakslag gång på gång, men jag lär mig väl nångång.

Jimmy ska få en till son. Den 11/1-17 är han beräknad. Tyvärr får jag inte träffa mitt barnbarn så mkt som jag hade velat. Men jag får se han växa upp tack vare internet. Lilla Wincent är så lik Jimmy.

Men mamma, jag hade behövt dig nu. Jag hade behövt prata med nån som förstår. Men jag förstår dig nu. Jag har ingen att prata med om det, ingen som kan sätta sig in i det. Men du skulle förstå och även om du inte skulle kunna ge mig råd, så hade jag iaf haft nån som varit där jag är nu och pratat med.

Jag saknar dig och även nu, fyra år senare tänker jag att jag måste ringa dig. Raderade ditt nr för bara några månader sen. Det va väldigt svårt för mig att göra det, men varför ska jag ha numret kvar?

Jag tattuerade in en liljekonvalj på underarmen på morsdag, din blomma, Min morsdag present till dig.

Jag kommer inte åka till minneslunden idag, jag har varit där en gång sen din begravning. Jag behöver inte det, jag tänder ett ljus för dig här hemma. Du har en egen vas där jag brukar ha blommor efter årstid och en egen ljushållare framför ett kort på dig och på ramen har jag satt din brosch.

Jag älskar dig….