2017

Mitt första inlägg på ca 2 mån. Det har varit extremt mkt sista månaderna, men snart kommer det att lugna ner sig. Bara en vecka till ska jag klara det, sen blir det lungt igen.

Det känns så jäkla skönt att flytta. Det va längesen vi trivdes i Brunna och det pga massa saker. Det är inte meningen att man ska ha ångest över att åka hem. Visst, allt är inte illa. Vissa människor kommer vi att sakna, men vi kommer hålla kontakten med dom. Jag kommer även att sakna badkaret och diskmaskinen, men det är petitesser. Ja, vi kommer att bo lite trångt, men vi kommer även må bra. Vi kommer inte ha ångest över att åka hem, vi kommer inte vara hemmifrån så mkt som möjligt. Emmie får närmare till skolan, bara sätta sig på tunnelbanan. Jag ser bara posititivt på den här flytten. En nystart för oss som familj.

När allt är klart med flytten så kommer jag utöka på work for you och även börja arbetsträna. Men jag kommer inte göra samma misstag som jag gjorde förra gången. Jag kommer ta det väldigt lugnt,

Jag hoppas att 2017 blir så mkt bättre för alla som har det jobbigt och att liemannen tar en paus.

Kram på er

 

I did it =)

Igår va det den  traditionella squaredansen i Hökarängsskolan. För en gångs skull så vaknade jag inte av att Stefan gick upp och eftersom jag inte hade larm på luren och skulle åka vid 8 tiden, så väckte han mig innan han gick ca 4.45.  Åkte till Hökis och tittade på när Emmie tävlade, eftersom mallanstadie och högstadie tävlar i squeredance. Musiken va som vanligt hög och massa klappande i händer, men det funkade. Jag fick bara lite ont uppe på huvudet. Va med inne i klassrummet när dom tittade på lilla aktuellt, gick ut en sväng gick tillbaka in i skolan och åt lunch med dom, gick i väg för att kolla om House of pain va öppet (vilket det inte va). Tillbaka till skolan och tittade på finalen, hög musik och massa klappande i händer igen, vilket gick bra igen. Va med på sista lektionen som va ganska stökig. Efter Emmie slutat så gick vi till Ica och sen till House of pain igen, pratade med han som ska gadda mig och bokade tid. Åkte till Farsta för att fota Emmie för id kort, men det va en onödig resa med tanke på att automaten inte funkade. När vi satte oss på pendeln, då kom min trötthet. Väl hemma så va det bara att köra på med middagen, men det va inte så avancerat, sedvanliga Fredagstacos. Men sen när kidsen gick ut och kaffet va klart så satte jag mig i soffan. Stefan åkte i väg en sväng och tjejerna kom hem. Då la jag mig i ett bad. Tittade på let´s dance och hade en vanlig Fredagskväll med tjejerna, stängde av tven vid 23. Behöver jag säga att jag har huvudvärk och kan knappt få i hop en hel mening idag? Men jag klarade det, jag klarade att va med Emmie i skolan. Jag klarade av att va en normal mamma.

Idag är jag ensam med tjejerna, Stefan har åkt i väg till Strängnäs. Alma ska på kalas 14 och det är lite saker som ska fixas här hemma. Men tjejerna får hjälpa till. Önskar er alla en riktigt bra valborg och drick inte för mkt alkohol =)


13113889_1684837155124167_1055328036_n 12479625_912350542211041_520506028_n 13108933_1756394371313753_1223233732_n

Grattis Lena

Stefan

DSC_0151Det här är Stefan. I fall det är någon som missat det. Nu ska jag skriva ett litet inlägg om honom.

Jag träffade honom på Kvarnen den 17 sep 2011.  Ett möte som jag tror va ödesbestämt. Flyttade i hop ganska snabbt, pga en brand på min ballkong i solberga.Skulle bara bo här tillfälligt, det är nu 4 år 2 mån sen. Vi trivs bra ihop och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. Visst, han har sina små egenheter som jag retar mig på. Men vem har inte det? Han förstår mig inte alltid, men han försöker iaf. Vi har inte levt samma liv, vi har inte haft samma uppväxt. Jag förstår inte honom alltid heller.

Vi har gjort så mkt saker tillsammans, flera saker som vi gjort, har jag gjort första gången med honom och jag ångrar inget vi gjort tillsammans. Han har fått mig att ha styrkan att säga i från, han har fått mig att må bättre än va jag gjort på länge. Han är den enda killen jag haft som mamma tyckt om, därav snabb förlovning innan hon dog. Hon dog med vetskapen om att jag hade det bra. Ja, jag har flyttat långt bort från där jag tidigare bott. Men en flytt hit är det bästa jag gjort. Mina söner tycker väldigt bra om han, men det är för att dom ser att jag har det bra. Plus att Emmie har sagt, att om det tar slut mellan oss, så kommer hon bo med Stefan varannan vecka.

Dom sista 2 åren har inte varit lätta för honom. Jag har inte varit en lätt person att leva med. Att han inte har höjt rösten fler gången än vad han har till mig, det är ett under. Men jag hade inte klarat det utan hans stöd. Hade inte varit många som fixat det här. Tänk er själva, du hittar din sambo i kramper på hallgolvet efter du hört en rejäl smäll som hört ända upp på övervåningen. Du får reda på att hon har en hjärntumör, Hon blir operared, vaknar upp efter op utan tal el kan röra ena sidan. Hon blir kvar på sjukhus och rehab i 31 dagar sammanlagt och du jobbar och hälsar på när du kan. Ja, han är mkt ute i förrådet och mekar o fixar, men det är hans terapi. Som sagt, jag har inte varit/är en lätt person att leva med. Men visst, ibland blir jag lite less på att han är ute i förrådet. Men jag vet iaf vart han är och han är inte ute och super. Vill jag honom nåt, så går jag bara och öppnar dörren.

Men vi har fixat dom sista 2 åren, med op, extrem hjärntrötthet och allt annat. Ekonomin har inte varit alls bra. Men nu ser framtiden ljus ut. Han har ett nytt jobb, där han börjar tidigare, men är oxå hemma tidigare. Jag har börjat arbetsträna, som kommer leda till jobb så småningom.

Jag har ett bättre förhållande än vad många har, vi pratar, vi skrattar, vi tramsar, vi myser, vi har sex, vi talar om för varandra att vi älskar varann, vi kan sitta och bara va tysta utan att det för den sakens skull är någon, vi pratar igenom saker istället för att bråka m.m

Jag älskar dig Stefan…

Fredag

Nerositeten börjar komma nu. Inte över att träffa Jimmy, Ida, Wincent och alla andra som jag kommer träffa. Utan det jag är nervös över det är resan upp. Sist jag åkte tåg till Östersund och vidare med buss därifrån var -98, då åkte jag till Vilhelmina och firade midsommar där med min dåvarande kille som bodde där. Men det ska gå bra, det måste gå bra =) I morrn går tåget mot östersund 8.13 och Stefan kör oss till Centralen. Vi är tillbaka i Centralen på Måndag kl 16.48. Då ska Emmie åka till sin pappa och jag ska åka hem med den packningen som vi har med oss. Ska ju även ha en uppblåsbar madrass med oss, blir lite svårt med sängplatser hemma hos Jimmy o Ida annars 😉

Idag vaknade jag av Stefans larm, igår väckte Emmie mig kl 6 med att nästan hoppa på mig. Men hon hann i tid till skolan, vilket är huvudsaken.

Dagens planering är att packa, gå ut i förådet och leta fram lite bilder och Jimmys gamla BVC kort. Och SOVA. Jag är helt slut. Blev inte mkt vila i helgen och så tre tuffa dagar med massa nervositet. Kommer va lika slut efter den här helgen och på tisdag börjar jag ”jobba”

Sitter med Emmie i öronen och Alma ska väckas kl 7.

Det va allt från mig för den här gången

Puss på er12465808_743667122436297_1488208728139286296_o

Helgen

Helgen har varit intensiv, men väldigt bra. Jag/vi har behövt den här helgen tillsammans. Så jag tar den här extrema tröttheten några dagar efter.

I Lördags va vi på mitt kök/foto mässan, kom dit vid 14 åkte därifrån vid 18 och va hemma vid 21. Lång väg hem =)  Men det va dels en seger för mig att klara av det, dels va det väldigt mysigt att bara umgås och prata med Stefan. Verkligen prata. Men jag va så trött när vi kom hem, mådde illa och den här värken i huvudet som kan förklaras med att hjärnan försöker ta sig ut, men skallen håller tillbaka den.Men det va det värt. Igår va jag väldigt trött, men valde ändå att åka till Carina och KA för en farsdag fika och för att träffa ännu en från G+ och jag måste säga att det inte finns nån från G+ som jag har träffat som jag inte har gillat =) Söndagen slutade med pizza och massa avsnitt av SOA. Sen att jag inte somnade förräns ca 1.30 pga alla intryck under helgen inte va lika kul. Men det är en del av hjärntröttheten.

För mkt intryck, hjärnan går på högvarv.

Det är lite därför jag väljer vad jag ska göra. Väger för och emot. Hur mkt positiv energi ger det jag ska göra. Typ åka kollektivt, det kör slut på mig, men jag gör det varannan vecka för Emmies skull. Men jag åker oxå hem o sover i minst 2 tim efter jag åkt med henne. Men att åka ut till södra sidan för en fika i ca 2 tim för att den åka hem igen, det skulle ta för mkt energi, just pga kollektivtrafiken. Iaf när jag har Emmie här. För då måste all min energi gå åt till henne o Alma.

Men det här är ju nåt jag har upprepat väldigt mycket i mina inlägg, så jag behöver inte skriva så mkt mer om det. Det jag vill komma fram till är att vill du ta en fika med mig, så finns det 2 alternativ, antingen kommer du hem till mig, el så måste det planeras så att jag kan vila massa innan. Så nu vet ni hur det ligger till =)

Jag har accepterat att jag inte kommer få förståelse fullt ut, eftersom det inte syns på mig, det som inte syns finns ju inte men jag är på god väg att acceptera att det här är jag nu.

Men nu till nåt helt annat. Jag har ju en sida på fb, en offentlig sida M.stenderup photo´s . Kika gärna in där.

Bilden i det här inlägget är från ett vattenspel utan för mässan, tyvärr hade jag inte med mig kameran, så den här bilden är tagen med mobilen.

Vi ses och hörs. Kram på erÄnnu en bild ;-)

Helgen

Sammanfattning av helgen: känslomässig kaos

Men Emmie är nöjd och det är huvudsaken. Hon är väldigt nöjd med alla presenter, hon fick precis allt hon önskat sig =)

Jag märkte en förändring med mig själv, jag vet aldrig hur många el vilka som kommer. Jag har inte brytt mig om det tidigare, det är bara så det är. Men i helgen så va det en extrem stressfaktor hos mig. Så nästa år om det fortfarande är så illa med hjärntröttheten, så ska jag VETA exakt vilka som kommer. Kommer skriva det i inbjudningen, om dom inte vet el om dom inte ens svarar så får dom inte komma. Jag hade det här kalaset för EMMIES skull, så jag hoppades att vissa skulle komma för EMMIES skull, men inte. Men jag är inte ens förvånad och Emmie hade fullt upp med alla andra som va här.

Men nu är helgen över och det är vardag igen. Lika stressigt det, fast på ett annat sätt. Jag har inte planerat in nånting den här veckan, utan jag åker hem och vilar/sover dom timmarna som Emmie är här. Det är så dagarna får se ut för att jag ska orka. Jag får inte köra slut på mig själv, jag måste tänka på hur mkt mental energi jag har att ta av. Just nu, ingenting!

Det är det värsta med mig, att jag inte inser mina begränsningar. El det kanske är bra? Om jag skulle känna efter hur jag mår, så skulle jag inte ens ta mig upp från sängen…

 

Niklas text till mig…

För ord till dig : jag vet att det inte är den farligaste sorten, men för mig är det hela världen…

Jag står ostadigt, fast på 2 ben
Försöker dra mig upp, men allting går ner

Söker luft, men allting blir vakuum
I en galax långt ifrån våran, jävla skit, as skum

Varför Gud, varför allt det här
Varför nu? Vad ska det hjälpa med allt man lärt

Behöver båda, behöver mina päron här
Tänker inte, vill inte lämna någon i min värld

Hör min bön, hör mina rop på hjälp
Se mina tårar, kom stötta mig min vän

Mamma har alltid hjälp mig, dragit mig på rätt bana
Lärt mig rätt och fel, gett mig rätt vana

Men allt blir skit, alltid samma slut
Ta bort den, låt min mamma leva nu

Kan inte se längre, inte med tårar i mina ögon
Stanna tiden, gör allting rätt, gör om

Ge mig tid, ge mig all den tid du har
Lev livet ut med mig, tills mina sista andetag, tills allra sista dan