11/2-14 kl 13,20

ja då ska jag äntligen få komma hem,men varför är jag så deppig? Visserligen har jag inte fått ett endaste svar idag på det jag trodde jag skulle få. Jag kommer bli kallad till KS ganska omgående. Men nu måste jag ha medicin och pengar till det finns inte. Jag vet inte vad det kommer gå på, men eftersom högkostnadsskyddet ligger på 2200 så är det det jag behöver fixa. Och vem i helvete har det idag? Ingen! Jag måste,när läkaren kommer förklara min ekonomiska sits och försöka få med mig medicin hem, kan ju inte va tyst om det, jag måste ju ha medicinen.
Keppra och kortison kommer jag behöva äta länge.
Jag hade velat ha svar idag, jag hade velat veta hur länge jag har haft tumören, hur mkt den påverkat mig som person och jag vill veta när den ska bort! Men jag får vänta igen.

Blev snabbt flyttad i morse från akutrummet som varit mitt rum, till ett rum med fyra sängar. Med 3 gamla människor, en är senil, en ligger med syrgas och rosslar, en ligger o bara är. Dom är gamla och det luktar ålderdomshem här inne. Jag är skittrött just nu, men lägga mig o vila är bara att glömma eftersom 2 av dom babblar hela tiden i lurarna. Jag smiter ut och röker hela tiden i stället. Sköterskorna är lite griniga på mig idag, men det bjuder jag på, dom slipper mig idag..

Det som har hänt nu är ju det värsta som kunde hända ekonomiskt, hur fan ska det gå i hop? Helt jävla gråtfärdig just nu……

10/2-14 kl 04.00

För 20 års sen låg jag just nu på SÖS under en förlossning. Envis nattunge som ville ut då. Nu ligger jag på Dandeyd och vill bara åka och ge min nyblivna(snart) 20 åring en stor varm kram och tala om att allt kommer bli bra. Min lilla trasiga unge. För det har han varit, vi har kämpat ihop och jag slutade inte kämpa bara för han inte fick bo kvar hos mig. Jag vill bara att han (att alla mina tre) ska må bra… ..

I natt har jag sovit ca 4.5 tim i ett streck utan att vakna. Känner mig nästan utvilad. Tror inte att jag kommer att kunna somna om nu, så jag sitter faktiskt med morgonkaffe. 
Måndag, en vecka sen jag kom hit till avd 72.  Mkt tankar och frågor. Ska skriva ner alla frågor som samlats idag, jag tror inte att dom på DS kan svara på några, trots KS svar. Men jag kommer iaf få veta om fortsättningen.
15.1 i socker, lite bakslag men inte mkt.

Saknar mitt hem, saknar min familj, saknar mig…….

9/2-14 kl 22,20 Mkt tankar i kväll

Nu fick jag precis imovanen, så förhoppningsvis sover jag inom en halvtimme.. Men mkt tankar har det blivit under kvällen. Fick veta att ett fin människa förlorade kampen över cancern idag och samtidigt ligger jag här och är glad och tacksam över att min nyupptäckta tumör inte är elakartad. Jag kan inte riktigt ta till mig att cancern vann över henne,jag måste fokusera så mkt på mig själv. Men tårarna kommer till o från. Hon va inte många år äldre än mig.

Jag vill just nu bara få bort det som växer i mitt huvud, jag vill veta hur länge jag har haft den den och hur mkt av min personlighet som har med den att göra. Jag tror ju inte att dom kan gå in o karva i skallen så länge jag har skadan på andra sidan, min fontanell som fortfarande är stor och gör ont. Ilar så fort det blåser det minsta. Men jag vill hem, hem o bada,hem o krypa upp i stefans famn, sova nära honom. Höra hans andning så jag blir lugn och sover. Tidigast tisdag.

Märker att jag är trött och bara svamlar. Men dåligt samvete över att jag är tacksam över att min tumör inte är cancer, det kommer jag väl få dras me ett tag… God natt och vila i frid fina carina <3

Sleepless 8/2-14 kl 4.50

Har kommit på att datumen är fel på den här bloggen, men det får va så..

Jag kan inte sova. Har haft lite hjälp tidigare, men har ändå inte kunnat sova längre än så här. Igår kunde jag iaf somna om, vilket jag hoppas på att kunna göra snart oxå. har varit vaken i lite över en timme, varit ute o blossat och nu öppnade jag datorn.
Jag vet att en del av att jag har svårt att sova är kortisonet och eftersom jag inte vet hur länge jag ska äta dom, så lär jag väl ha lite sömnproblem. Tror att keppran inverkar oxå. Sen är det ju inte världens roligaste att ligga här och bara vänta.
Jag vill ju ha bort den där tumören nu, nu vet jag ju vad det är som varit fel så länge med mig. Men jag har en stark känsla av att op kommer få vänta, fast det bästa för mig vore att bara köra på. Byta sjukhus, karva i mig lite och se till att jag kommer in på rehabilitering.

Det gick iaf strålande att berätta för Emmie igår. För hennes del va det helt klart att en tumör är inte samma som cancer. Nu finns det ju självklart en viss oro hos mig att det ändå kan va så, att det är en elakartad tumör. Men precis allt tyder på att det inte inte är det och varför skulle dom säga nåt om dom inte visste? Jag får kanske åka hem och sova natten som kommer, det skulle va guld. Men jag måste veta att rummet finns kvar och jag måste veta hur det blir med mina mediciner. Utsläppt helt blir jag inte förrän tidigast nästa vecka. Men bara komma hem och sova, äta riktigt mat, kunna gå o ta det jag vill ha från köket och dricka riktigt kaffe. Men det blir senare i så fall. Måste ha nån som kör och det blir inte förrän tidigast vid 15 tiden. Men förhoppningsvis nåt att se fram emot.

Puss och kram på er