Ärligt!

Jag är slut, jag har kört slut på mig själv. Har inte riktigt fattat det förräns nu.

Kommer jag någonsin kunna arbeta, jag måste visserligen det. Jag är så sönderstressad just nu, nerverna sitter utanpå kroppen, sista veckan kan jag knappt äta. Vill bara sova. Men jag kan inte lägga mig ner och dra täcket över huvudet.  Känner bara massa måsten och när jag inte orkar så blir jag besviken på mig själv och då blir jag grinig. Det går i sin tur över på Stefan och i bland även barnen, då får jag ännu sämre samvete. Men jag är noga med att be om ursäkt till tjejerna iaf, brukar när dom kommer hem från skolan tala om att jag är tröttare än vanligt och mer grinig. Då vet dom att dom ska va på övervåningen och leka tills det är mat. Men jag vill inte va så här, det är inget jag har valt. Jag vill inte va så trött att jag gråter. När Emmie va hemma förra Torsdagen så sa hon ” när du går och lägger dig, får jag ha din dator då” det sa hon innan jag ens visste att jag skulle gå och lägga mig.

Jag har dåligt samvete över att jag inte orkar va med på möten i skolan, att jag inte är lika aktiv i hennes liv längre. Men jag pratar mkt med henne om allt, så jag vet vad som händer iaf, jag har mailkontakt med hennes fröknar.

Jag har dåligt samvete över att jag inte drar in några pengar till hemmet, så jag försöker hålla hemmet städat och maten på bordet när Stefan kommer hem.

En vecka när vi har tjejerna här så ser dagarna ut så här: Jag går upp 4.45, väcker Emmie 5.20 och vi går till bussen vid 6. 8.03 sitter jag på bussen från Kungsängen på väg hem, går och lägger mig igen när jag kommer hem och sover minst i 2 timmar, i bland längre. Emmie ringer mig när hon slutat skolan och då går jag upp om jag inte är uppe redan, sätter mig med kaffe, inser att det inte är nån idé att käka lunch eftersom det är middag om några timmar, så då brukar jag ta en macka. Går till coop och handlar, kommer hem och sätter på musik,fixar middag,  oftast så äter jag och tjejerna vid 17 sen kommer Stefan hem och då är det läxläsning och nattning som gäller. Vid 20-21 är jag klar med det som jag tycker behövs göras, innan jag kan sätta mig i soffan och titta på tv.Sen går jag och lägger mig vid 22 somnar vid 23 och sen är det likadant dan efter.. Fast tjejerna kommer ju på fredagen och då är det fullt upp hela helgen. Vi brukar göra nåt för barnen under helgen. Roligare än så blir det inte.

En vecka då vi inte har barnen, ja då är jag själv hela dagarna och tar igen sånt som jag missade under veckan vi har haft barnen. Den här veckan har jag tagit på mig mer än jag orkar och det är jag väl medveten om. Jag ska fixa allt inför helgens 2 kalas. Nu har jag iaf bakat klart det sista, i morrn ska jag städa undan det värsta. Dom som kommer får ta att huset inte är i topskick, JAG ORKAR INTE!!!

Ja, jag vet att vi är 2 som bor här. Men Stefan jobbar till 17.30 och jag kan inte kräva att han ska hjälpa mig när han kommer hem.Han har jobbat uppe med husvagnen när han är ledig oxå. Han åker nästa Torsdag efter jobbet, har tagit ledigt på Fredag för att kunna bli klar så att vi kan åka upp med tjejerna.

Men så länge jag inte kan stressa ner, använda mig av dom verktygen jag fick på hjärnskaderehaben och så länge jag inte kan släppa det här dåliga samvetet för att jag inte orkar nånting, för att jag jämt är grinig, för att jag inte drar in några pengar så får jag ta att jag inte orkar. Jag har inte valt det här, jag har haft en hjärntumör och en kraftig hjärnskakning som gett mig det här dåliga batteriet. Nu gäller det bara för mig att lära mig att hushålla mig med det dåliga batteri jag har….

1 reaktion till “Ärligt!”

  1. Älskade Maria. hoppas jag kan bidra och ge er. Saknar mitt jag men hon finns där.

    Den som klagar på städningen kan få en trasa i handen 🙂 Du har slitit färdigt och tagit på dig mer och gjort det bättre än bra

    Jo,kortet. Vi kan pratas vid på morgonen. Ring mig.

    Puss och kram och hoppas du får en lugn sömn och inga mirakel förrän i morgon tidigast. <3

Kommentera