Hjärntumör….

Det är beskedet jag fick igår. Jag har nåt som sitter vid vänster hjärnlob, väldigt ytligt och som har suttit där ett par år. Den har inte massa blodkärl i sig så den blir förhoppningsvis lätt att ta bort. Men jag och min familj kommer inte ha en lätt tid framför oss.
Har visserligen fått förklaring på så mkt nu, bla min envisa feber. Jag försöker va lugn, trodde jag va lugn. Men har i natt inte kunnat sova trots imovane. Gav upp nu, får försöka sova lite senare igen. Nåt som jag absolut inte vill ha är medlidande, eller att nån tycker synd om mig. Ja jag har en sjukdom som troligtvis är behandlingsbar, jag tänker inte dö och det är nåt som jag hoppas att ni kan förstå. Jag är samma människa nu som innan domen, men nu vet jag vad det är som är fel. Jag måste ändra om mitt sätt att leva, jag vet inte ens när jag kan ha min dotter hos mig varannan vecka igen. och DET är nåt som gör ont. Tack och lov kommer hon hit idag så jag får pussa på henne och vet vem, jag kanske kan gråta när hon gått. För det har jag inte gjort än, det tror jag att så många andra har gjort åt mig.
Jag är mest tom på känslor, eller inte helt men tankarna på allt som jag måste ändra på tar överhand så jag har svårt att känns efter hur jag egentligen känner.
Ska försöka sova igen, blir iaf snabbt trött, men det är nog smällen i huvudet som får mig att må som jag gör gör, eftersom allt sånt sitter på höger och tumören är på vänster… Skriver mer sen och försöker då skriva mer sammanhängande =)

Kommentera