Sjukhus

Söndagen den 2/2-14 förändrades mitt liv radikalt. Stod i hallen och skulle städa, började krampa i halsen och sen vet jag inget mer förrän jag vaknade på golvet med Stefan brevid mig och en kudde under huvudet. Inte helt klar över vad som sas eller hände just här. Men jag förstod inte att jag hade haft en jättekramp, rasat och smällen hade hörts upp till där stefan va plus tydligen in till grannen också. Kände att jag hade en bula stor som ett halvt vuxet huvud och mådde sjukt illa. Fick reda på att ambulansen va på väg. Första gången jag åkt ambulans. Fortfarande väldigt omtöcknad och förstod inte vad som hände i ambulansen heller. Han kollade lite tester på mig, så att det inte va en stroke och satte en kanyl i armväcket. Väl inne på akuten blir jag snabbt omhändertagen av en ung nogrann läkare. Jag får på mig en nackkrage och i väg till röntgen. Nacken har klarat sig, men dom har hittat nåt i huvudet som inte ska va där.
Kom i väg till avd 77 efter väldigt många timmar, en övervakningsavdelning. Där får jag på mig ekg och ser min monitor en bit i från. Mitt hjärta är iaf starkt. Får kortison och epilepsimedicin, kortisonet höjer sockret massor. Händer inte så mkt mer när jag är där, väntar på magnetröntgen och på att komma till en annan avdelning. Kommer till avd 72 där jag ligger nu på måndag den 3/2-14 vid 17 tiden och då heller ingen MR. Händer inte så mkt mer här under måndagen, får veta att jag inte får ta hem Emmie till helgen om jag ens är hemma, men det sas redan av läkaren på avd 77. Kommer bli lite hoppigt eftersom min skalle fortfarande inte är helt klar.
Idag den 4/2-14 har jag iaf fått träffa ett gäng läkare. Och dom misstänker ep och det som finns i huvudet på mig är nåt som har en svullnad runt sig. Jag känner även som en fontanell på sidan av huvudet, men det har jag fått förklaring på att det är en blödning som ligger utanför skallbenet och som kroppen ska ta hand om själv. Men dom håller koll.
Hur jag mår annars just nu? Jag vet inte, lite yrslig, blir snabbt matt, orkar inte så mkt, samtidigt som jag vill va hemma och ta hand om allt som vanligt. Jag vill träffa mina barn, Jimmy va här igår, Emmie och Niklas har jag bara pratat med. Får se om Stefan kan hämta Emmie en stund på söndag och ta henne till mig. Jag vet inte alls hur länge jag ska ligga kvar här, men jag vet att det blir så länge jag äter kortison pga sockret som blir högt. Jag försöker va lugn och inte bryta i hop, men det blir helt ärligt bara jobbigare att inte göra det. Ovissheten gör att det blir jobbigt, att inte veta vad som är fel. Längtar hem så jag blir galen, men jag vet att jag måste stanna. Om ca en timme blir jag undersökt igen och koll av sockret, i natt kollar dom sockret och kollar till mig. Har lovat att jag i natt ska ta insomningstablett så jag får sova. Jag läker inte om jag inte får sova.
Skriver mer när jag vet mer, nu ska jag bara försöka sluta upprepa mig och hitta orden i meningarna…

Kommentera