(18/2-14 kl.05,20) Man får va glad för det lilla…

Fem timmars drömlös, djup sömn. Det är vad jag fick i natt, men hjälp av imovane. Men jag vaknar och känner mig utvilad. Inte alls lika tung i huvudet som när jag försökt sova med hjälp av atarax.

Pengar, det är verkligen ett jävla elände. 18 idag, 2 dagar kvar tills jag får barnbidraget. Men eftersom jag bara får ett halvt barnbidrag och jag ska till KS på läkarbesök igen och behöver respengar så försvinner dom på en gång. Stefan kan inte låna mer av sin mamma. Jag försöker lista ut nån som kanske kan låna ut tills tidigast den 25 då jag får lite över 600 till. Förhoppningsvis så kommer jag få pengar från fk, men när det blir, det är en annan fråga.

Ekonomin är så ansträngd här redan innan sjukhusbesök, mediciner och läkare. Fan stefan står för allt.

Jag hade en timvik på gång, va bara pappers skrivelse kvar. Framtiden såg riktigt jävla ljus ut och så händer det här. Jag är redan skyldig massor av människor pengar och hade äntligen chansen att betala tillbaka, men nu måste alla vänta igen, plus att jag måste låna mer av nån. Sånt här tynger mig rejält just nu.
En kass ekonomi kan få vem som helst att bli knäpp, det är iaf ingen nyhet..

Aja, bara kämpa vidare och hoppas på att mitt humör vänder under dagen, för just nu är det fan inte bra….

Kram till er alla som orkar läsa.

Kommentera