Läs om ni vill

 

14269173_1545715915454237_974867564_n

 

Jag vet inte hur många gånger jag kommer skriva om min hjärntrötthet, men nu blir det en gång till.

Tänk er att ha kontant ont i huvudet, tänk er känslan att hjärnan försöker hoppa ut, men skallbenet håller den tillbaka, tänk er att (när jag vilat för lite) har som ett band från öra till öra över pannan som sitter åt. Tänk er att ni missar ett samtal och tänker ” jag ringer upp” men så kommer det en annan sak, typ matlagning i mellan, tänk er att ha konstant dåligt samvete för att du inte hör av dig till dom som betyder massor för er, pga du tänker att jag ska ringa henne/honom när jag går ut och röker, jag ska bara ta lite kaffe först. Men när du går och tar kaffe, så är det saker som du kommer på att du skulle göra i köket för flera timmar sen. Kaffet blir svalt och när du till sist kommer ut och röker, så sätter du dig med luren i handen med tanken om att det är nåt du har missat, men du kommer inte på vad det är. Sen när du går och lägger dig och hjärnan går på högvarv så kommer du på att du skulle ringa det där samtalet.

Det här är bara en liten del av min vardag. Hela jag är ett javla konstant dåligt samvete, men jag vet att jag inte kan hjälpa det.  Min familj och spec Stefan får ta väldigt mkt, för att det är fan inte kul att leva med mig bitvis.

Dom här sista månaderna har varit ett litet personligt helvete. Ja, vi har varit på mc semester och träffat massa folk. Ja, vi har varit på husvagnssemester. Ja, vi har varit väldigt mkt upp till Sveg, Ja, vi har åkt mkt mc. Ja, vi har varit och jobbat i husvagenen mkt på senare tid och mkt mer. MEN det kostar.Jag har en grop i huvudet som blir djupare ju tröttare jag är, den har varit och är väldigt djup.

Dom veckorna vi har barnen så handlar allt för mig att få i hop en vardag som funkar. Allt går på rutin och om det blir nåt som inte blir som planerat, då blir hela jag förstörd. Så branden på Källskolan har ställt till det en hel del för mig. Men det tar bara nån vecka, så är jag inne i det. Helgerna vilar jag ingenting, men resten av veckan försöker jag sova så mkt som möjligt för att kunna va en bra mamma. Hemmet ser förjäkligt ut, det är nånting som jag måste ta tag i nästa vecka.

Jag har haft ett rejält bakslag där hela jag blev påverkad, därav är hela högersidan betydligt svagare igen. Talet är mer påverkat. Humöret är åt helvete, jag har lätt för att gråta, jag har lätt för att bli irriterad.

Jag vet inte vad jag vill få ut av det här inlägget, kanske lite förstående, eller jag vet inte. Jag började skriva i går kväll och har fortsatt nu på morgonen. Och om du mot förmodan hör av dig till mig och jag inte svarar, försök igen efter nån halvtimme…..

Kommentera