Fredag igen…

Jag har varit extremt trött sista veckan. En biverkning av antidepp jag käkar, samtidigt som det varit två tuffa veckor med massa tester på DS, en tandjävel som bråkat, äter fortfarande antibiotika för det, massa annat som påverkat mig negativt, som jag inte kan styra över. En frisk människa hade blivit helt knäckt över det som varit sista tiden, men jag står fortfarande och ser ändå ljust på framtiden. Jag är lyckligt lottat som fått den här styrkan som gör att jag kämpar på, trots att jag velat/vill ge upp flera ggr. Men är det nånting jag är bra på, så är det just att kämpa. Det här året har varit ett enda kämpande, men jag har klarat det.
Den 18/12 ska jag på en ny MR, får se vad den visar, om jag fortfarande är tumörfri.
På nyår 2013 sa jag att 2014 skulle bli ett mycket bättre år, det blev ännu värre än 2013. Så det är några ord som jag inte tänker säga….
Jag sitter på pendeln hemåt nu, har varit i Hökarängen och lämnat Emmie för den här veckan, saknar henne redan. Men samtidigt som jag saknar henne dom veckorna som hon inte är hos mig, så vet jag att jag behöver dom veckorna för att vila upp mig. För jag är fortfarande inte frisk, även om många tror det….

Kommentera