I kväll sörjer jag mitt gamla jag..

Idag har det verkligen inte varit nån bra dag. Humöret har mest varit i botten, tålamodet noll och så dom här jävla tårarna. Nu i kväll kom jag på vad det är för fel. Jag sörjer mitt gamla jag, mitt gamla liv. Den jag va innan smällen. jag antar att det är en fas jag måste gå igenom och jag antar att det är vanligt. Jag vet att jag kommer må bra snart igen, men det är så jobbigt för dom andra. Jag är ingen trevlig person, mår skit och får dåligt samvete för att jag inte orkar med barnen. Eller jo orkar med dom gör jag,men inte att dom låter för mkt. Eller som nu, Emmie kan inte somna och ligger i soffan och ropar på mig att jag ska komma in dit.Men jag måste få va själv lite. Sitta här vid köksbordet och fibbla med datorn och bara va tyst.

Undrar när det dåliga samvetet försvinner, snart hoppas jag för jag kan inte hjälpa att jag mår som jag gör, jag kan inte göra nåt åt dom här sjukdomarna jag har. Jag vet det, men ändå så är det väldigt tungt idag.

Och så har vi vikten, fan va jag går upp i vikt nu. Men min kropp är ju van att röra sig, att stressa,städa, va ute och gå i snabb takt. Nu har jag aptit, men ingen ork. Fan jag kommer väga hur mkt som helst innan det här är klart och det kommer va svårt att få ner det. Men jag ska försöka ta mig ut och gå nästa vecka, sockret mår ju så mycket bättre om jag rör på mig. Det här går inte. det går inte att äta så mkt som jag gör och sen det enda jag rör på mig är till coop fram o tillbaka och då går jag inte ens långa vägen. Tur att jag har mina leggins, för jeansen kan jag snart inte ha.

Hatar även att jag måste ta hjälp för att somna, men jag hoppas verkligen att det bara är tillfälligt innan operationen..
Fan va jag gnäller just nu, förlåt. Men jag måste gnälla av mig nånstans, kan inte slänga allt på stefan. Han får ta så mkt ändå..

Skiter i det här nu, ska hitta tillbaka till min positivitet igen. Jag vet att det här bara är en svacka. en svacka som behövs. Jag är inte mer än en människa. Stålkvinnan fanns inte….

Kommentera