Jag vill hem!

Klarar inte av en till natt så här. I natt va det ännu värre än i går. Somnade bra, men har varit vaken 22.30 när dom kom in och kollade blodtryck på en här i rummet, kl tolv kom dom in o gav mig antibiotika fast då kom hon med en liten ficklampa, men det spelade ingen roll för att hon som har sängen mitt emot mig tände sin lampa när hon fick sina mediciner och så har det fortsatt hela natten. In och ut i det här rummet….

Men jag får nog åka hem i dag, jag hoppas på att antibiotikan tar. Men jag får se vad läkaren säger.

Jag är less på att ligga här, less på att va borta hemifrån, less på att ha ont, less på att inte kunna röra mig obehindrat, less på att inte kunna göra nåt hemma. Men mest av allt saknar jag Emmie. Från att ha haft henna varannan vecka, till att inte få ha henne alls. Det gör ont i mig.

Det är nåt jag oroar mig för, hur mina barn tar allt det här som händer nu.

Jimmy, Niklas och Emmie, Jag älskar er och jag kommer bli samma människa som jag va förut, fast lite snällare mot mig själv

Kommentera