Jag….

Mår inget bra just nu. Lättirriterad och extremt känslig. Nära till tårarna hela jävla tiden. Drömmer mkt om mamma gör jag oxå. Igår drömde jag om min kramp när hjärntumören upptäcktes, inte riktigt exakt som det va och mamma vad med hela tiden. Vaknade och hade gråtit i sömnen, gråter nu när jag skriver det här. Hann inte sörja mamma innan jag fick ta itu med mig själv. Fast har jag hunnit med vad som hänt än? Jag tror inte det. Världen stannar inte upp för att jag är sjuk, måste ta hand om allt annat oxå. Sånt som jag inte kan slänga över på nån annan.

Läste igenom vad jag skrivit för ett par dagar sen på fb när upptäckten av hjärntumören gjordes, så många som kommenterade och skrev att dom skulle hjälpa mig. Men jag visste redan då att det bara va tomt ” prat” från många, när nyhetens behag hade lagt sig så skulle dom inte finnas där längre. Så rätt jag fick.

Ni vet inte vad jag kämpar emot varje dag, ni vet inte vad jag går igenom. Men jag vill inte att ni ska veta, jag vill inte att ni ska gå igenom samma helvete som jag gör. Denna ständiga oro för att den ska komma tillbaka, denna oro över pengar, denna djävulska trötthet, det ständiga dåliga samvetet för att jag inte är samma person som tidigare. Jag låter oftast mer grinig än vad jag är och det beror på så många saker, mest pga tröttheten.

Just nu är det höst som alla vet och jag brukar bli lite deppig på hösten, så ni kan ju tänka er hur det är nu. Jag väntar bara på att få kallelsen till DS för att jag vill ha antidepp, jag behöver antidepp medicin. Har inga bra dagar känns det som. Det jag har kommit fram till att jag inte ska jämföra mig med hur jag va innan den här resan, eftersom jag aldrig kommer bli den männsikan igen. Men jag ska kunna orka mer, jag ska kunna umgås med folk, jag ska kunna gå igenom stan med kameran och fota utan att bli helt slut och framför allt, Jag ska orka arbeta! Jag stänger in mig för att jag inte orkar, blir bara mer och mer deppig för att jag inte träffar människor, men när jag träffar människor blir jag helt slut. Lättare här hemma att umgås med folk, då behöver jag inte bli helt slut pga alla intryck på vägen till dom. Svamligt men ni förstår säkert vad jag menar .

JAG VILL ORKA!!!

2 reaktioner till “Jag….”

  1. Tänkte skriva att orken kommer Maria. Förstår att det är tungt med både det ena och det andra förutom det som nu är efter din operation. Ekonomin skulle jag önska vi kunde trolla fram en anställning så att du åtminstone fick en inkomst så försvann den biten och du kunde koncentrera dig på resten av dig och dina verktyg.

    Snygg layout! Du kan massor min vän.

    Varm kram och mys ordentligt ikväll.

Kommentera