Lite glad nu..

Fick en kallelse till neurologen  idag, inte neurokirurgen och pga det så tror jag att inte MR visade nånting, för hade den visat nåt så hade det varit neurokirurgen som hade kallat mig. Sen fick jag ett samtal från DS, remiss blev skickade dit av nerokirurgen för ett tag sen. Rehaben där är mer intensiv och mer inriktad på att komma ut i arbetslivet igen. Vilket jag verkligen vill, blir ju bara deprimerad av att gå hemma och inte dra in några pengar. Sista veckorna har jag inte haft nån matlust alls, skulle jag inte haft diabetes så hade jag inte ätit nånting. Jag är inte glad längre och det har bara inte med hjärntröttheten att göra, det är jag väl medveten om även fast jag inte säger nåt. Känner igen symtomen, fast det är lång tid kvar innan jag flyger in i väggen igen. Men det är svårt, jag måste acceptera att jag aldrig kommer bli frisk, jag kan bli bättre och klara av en vardag igen. Men hur lång väg är det dit???

Kommentera