Min sjukdom

För att förstå mig, så måste man accapetera att jag är sjuk och även förstå min sjukdom. Nej, jag är inte min sjukdom. Men den påverkar hur jag är, den gör mig lättirriterad, den gör mig väldigt trött, den gör att jag inte klarar vissa saker som jag klarade förut, den gör att jag gråter lättare m.m. Jag har börjat acceptera att jag inte kommer bli som förut, men jag är inte riktigt där än. Just nu så har jag en dålig period med många tankar som snurrar, inte alla bra. Jag är ledsen väldigt mycket, men kan inte förklara varför. Jag får inte gråta när Emmie är här, då blir hon ledsen och orolig, men det är svårt. Jag gråter när alla sover. Jag har ständigt dåligt samvete för att jag, som Emmie säger, är så arg hela tiden. Men ju mer mental energi som försvinner, desto värre blir mitt humör.  I natt somnade jag vid 1.30, vaknade med lågt socker 6.30, men lyckades somna om till 8. Känner mig bakis idag, inte en kul känsla när. Men det är ett bakslag efter den här veckan, men jag tar det eftersom jag vill kunna ha Emmie och det va första veckan sen sommarlovet började som jag hade henne en skolvecka. Nästa gång så blir det lättare, till dess så har jag hittat strategier som kanske funkar.

Nästa vecka är det fullt upp. MR på Måndag, tandläkaren på Onsdag (jag är livrädd), kuratorn på Torsdag, hämta barn på Fredag och på Söndag är det kalas för Emmie. Plus att jag ska baka och städa. Fast att det inte är kliniskt rent, det får dom som kommer ta. Jag väljer faktiskt bort lite av städningen, eftersom det är det enda jag kan välja bort. Fast MR och kuratorn är på eftermiddagen, så då kan jag vila lite på förmiddagen och tandläkaren är på förmiddagen, så där har jag hela eftermiddagen till att vila.

Nu har Stefan åkt iväg för att hjälpa till med en sängflytt och sen i eftermiddag så ska han ut och åka motorcykel, men jag blir hemma. Hur mycket jag än vill, så måste jag vila idag……

1 reaktion till “Min sjukdom”

Kommentera