Nu vill jag veta mer..

Senaste dagarna har jag grubblat väldigt mycket. Det har ploppat upp massa frågor som ingen utom KS kan svara på. Håller på att gör en lista med frågor och när den är klar så ringer jag kontakt sköterskan. Jag har lagt ut väldigt mkt dom senaste dagarna, men det är ett sätt för mig att ta mig tillbaka.

Jag har googlat massa dom senaste dagarna oxå, om hjärntumören, om ep och om mental trötthet. Jag har varit på mottagningen i Jakobsberg och alla besök vill jag att ska ske där. Sjukgymnasten kommer hit nästa vecka och då ska jag tala om det för henne oxå. Känner att jag inte kommer längre i min rehabilitering om jag inte får komma dit och träna. Logopeden va här igår och hon sa att jag är en av dom få hon har träffat som det har gått så snabbt för.
Jag tycker att det går för sakta. Men jag vet att jag ska låta det ta den tid det tar och inte stressa fram nåt. Vilket jag är tydlig att påpeka för neuroteamet oxå.

Jag är så less på att va hemma, så less på att va ensam så mkt som jag är. Träffar ju bara neurotemet och Stefan. Jag vill ha tillbaka mitt sociala liv, men jag blir så trött när jag umgås med folk, speciellt dom som stressar mig i talet. Där har jag fortfarande svårt. Hur svårt kan det va att låta mig prata till punkt? Jag babblar sönder Stefan när han kommer hem eftersom jag inte pratar med någon på dagarna. Jag vet att det är jobbigt att prata med mig, ibland flyter det på som innan, ibland måste jag hitta orden. Det är även svårare att prata i telefon än face to face och fortfarande är det värre när jag är trött. Och så har vi den mentala tröttheten, den har blivit bättre, jag kan tex lyssna på musik nu. Visserligen inte högt och hög bas går inte alls, det stressar mig nåt otroligt.Men jag har förstått att det inte är många som fattar vad det innebär, mental trötthet, hjärntrötthet. Men det syns inte på mig. Inget av mina problem syns på mig, ärret i huvudet måste jag ju skydda mot solen, så det täcks ju av hårbandet.
Nej, jag är inte så positiv just nu. Har inte varit det på ett tag. Jag kan inte va lätt att leva med, att Stefan står ut är ett under.
Det är därför jag inte skriver så mkt i bloggen just nu, för att jag gnäller mest.  Men jag tycker det räcker med skit nu. Har visserligen lovat att gå till läkaren och kolla om jag har fibro, men värken är en del av min vardag. Men skit samma….Masken på,le och se glad ut

Lägger till en bild oxå, hur tröttheten är för en person som lider av hjärntrötthet. Så är jag, pigg på morgonen ca 5.45, vid 10.30 – 11 kommer tröttheten. och får jag ingen vila på hela dagen, ja då kan det bli irritation el tårar på kvällen.

En positiv sak är att jag har kommit på vart min passion ligger när det kommer till fotandet, naturen. Ska ut och rasta kameran nästa vecka. Boliders strand är ett av alla ställen jag vill fota

Kommentera