Stefan

DSC_0151Det här är Stefan. I fall det är någon som missat det. Nu ska jag skriva ett litet inlägg om honom.

Jag träffade honom på Kvarnen den 17 sep 2011.  Ett möte som jag tror va ödesbestämt. Flyttade i hop ganska snabbt, pga en brand på min ballkong i solberga.Skulle bara bo här tillfälligt, det är nu 4 år 2 mån sen. Vi trivs bra ihop och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. Visst, han har sina små egenheter som jag retar mig på. Men vem har inte det? Han förstår mig inte alltid, men han försöker iaf. Vi har inte levt samma liv, vi har inte haft samma uppväxt. Jag förstår inte honom alltid heller.

Vi har gjort så mkt saker tillsammans, flera saker som vi gjort, har jag gjort första gången med honom och jag ångrar inget vi gjort tillsammans. Han har fått mig att ha styrkan att säga i från, han har fått mig att må bättre än va jag gjort på länge. Han är den enda killen jag haft som mamma tyckt om, därav snabb förlovning innan hon dog. Hon dog med vetskapen om att jag hade det bra. Ja, jag har flyttat långt bort från där jag tidigare bott. Men en flytt hit är det bästa jag gjort. Mina söner tycker väldigt bra om han, men det är för att dom ser att jag har det bra. Plus att Emmie har sagt, att om det tar slut mellan oss, så kommer hon bo med Stefan varannan vecka.

Dom sista 2 åren har inte varit lätta för honom. Jag har inte varit en lätt person att leva med. Att han inte har höjt rösten fler gången än vad han har till mig, det är ett under. Men jag hade inte klarat det utan hans stöd. Hade inte varit många som fixat det här. Tänk er själva, du hittar din sambo i kramper på hallgolvet efter du hört en rejäl smäll som hört ända upp på övervåningen. Du får reda på att hon har en hjärntumör, Hon blir operared, vaknar upp efter op utan tal el kan röra ena sidan. Hon blir kvar på sjukhus och rehab i 31 dagar sammanlagt och du jobbar och hälsar på när du kan. Ja, han är mkt ute i förrådet och mekar o fixar, men det är hans terapi. Som sagt, jag har inte varit/är en lätt person att leva med. Men visst, ibland blir jag lite less på att han är ute i förrådet. Men jag vet iaf vart han är och han är inte ute och super. Vill jag honom nåt, så går jag bara och öppnar dörren.

Men vi har fixat dom sista 2 åren, med op, extrem hjärntrötthet och allt annat. Ekonomin har inte varit alls bra. Men nu ser framtiden ljus ut. Han har ett nytt jobb, där han börjar tidigare, men är oxå hemma tidigare. Jag har börjat arbetsträna, som kommer leda till jobb så småningom.

Jag har ett bättre förhållande än vad många har, vi pratar, vi skrattar, vi tramsar, vi myser, vi har sex, vi talar om för varandra att vi älskar varann, vi kan sitta och bara va tysta utan att det för den sakens skull är någon, vi pratar igenom saker istället för att bråka m.m

Jag älskar dig Stefan…

2 reaktioner till “Stefan”

  1. Jag jag är så glad för er båda . Att ni funnit varandra. Vist de har ju även gjort att mina stunder med dig blivit mindre . Men jag har varit hos er båda i ert hem . Ett par gånger . Snart kommer jag igen hoppas ni är hemma då . Många kra.ar till er båda och alla barnen 💖

Kommentera