Tack!

Jag vill tacka alla som finns där för mig under den här resan jag gör just nu. Mitt livs värsta resa som jag inte ens önskar min värsta fiende. Jag skulle inte klara av det här utan er.
Jag har mkt tid att tänka och jag har kommit på att jag för att överleva stänger av allt jobbigt, men det här kan jag inte stänga av. Min uppväxt och mitt liv tills nu har varit ett evigt kämpande, inte konstigt att jag brakade och ville ta livet av mig 2008, då skar jag mig bara och sökte hjälp. Då va det tanken på barnen som räddade mig. Jag hade inte så mkt mer att leva för.  Såna tankar finns inte ens nu, jag har för mkt att leva för.
Jag har fått stöd från oväntade håll och dom som jag trott varit mina vänner har försvunnit, inte alla men många. 
Jag orkar inte lika mkt som förut än, så vill du prata med mig i telefon, ring på morgonen el förmiddagen. Jag har mina bra dagar då jag orkar mer, idag är inte en sån dag. Jag plockade ihop växthuset och planterade igår, bara plocka ihop växthuset tog en timme av frustation över att jag är så svag, höll nästan på att be dom som jobbade på baksidan igår om hjälp. Men jag lyckades tillslut att få ihop det, själv. Men jag hade så ont i mina händer och hela högersidan igår kväll och idag är jag hur trött som helst.
Jag ska åka kollektivt ut till hökarängen på fredag, jag kan ju inte veta om jag klarar av det om jag inte försöker…….

Men tack än en gång, ni vet vilka ni är  🙂

Kommentera