Uppdatering

Den här gosiga hunden har jag träffat på oxå

Till och börja med vill jag tala om att jag ska bli farmor i Okt, min älsta son ska bli pappa. Ja, jag blir 39 om nästa vecka, så jag blir en väldigt ung farmor. Sonen är 23 år så han är betydligt äldre än vad jag va när jag blev mamma för första gången.

Idag har jag varit på ett möte som jag har varit orolig för en hel vecka. Så det har tagit massa energi innan det ens hade varit. Men det gick bra, iaf så bra som det kunde. Ändrade uppfattning om handläggaren på arbetsförmedlingen, men uppfattningen om handläggaren från fk vart ännu sämre efter idag. Idag gick mötet ut på att arbetsförmedlingen skulle få info om min sjukdom och mina hinder för att återgå till tidigare arbete som vårdbiträde. För så långt har jag kommit med mig själv, att jag inser att vården är helt utesluten för mig. Men jag gjorde nog ett tydligt intryck av att jag verkligen inte vill gå hemma längre. Jag vill jobba! Men det måste gå väldigt långsamt i början. Ska börja med 25% för att sen öka till 50% mer än så kommer inte att funka pga hjärntröttheten.

Det va det om mötet. Nu till lite roligare saker som hänt senaste veckorna.

Överaskningsfest för Ninna. Va en riktigt kul eftermiddag/kväll, väldigt mkt skratt blev det =) Påsken åkte Alma och Stefan i väg, så jag och Emmie va ensamma hemma. Riktigt mysigt va det faktiskt. På påskdagen va vi hos Carina och KA på påskmiddag, riktigt kul att träffa alla som tillhör dom (barn, respektive och barnbarn) Påsklov med tjejerna. Blev ”tvingad” att lämna barnen med Carina på tisdagen och följa med på ett möte med MCE, en motorcykelklubb i Järfalla. Som jag och även barnen är medlemmar i nu. Carina har kommit på hur hon ska göra för att jag ska släppa kontrollen och lämna barnen med henne och KA. Vilket jag är tacksam för =)

I torsdags va vi på Söder och det gick hur bra som helst med tjejerna. Vi va till The english shop, iaf Emmies favoritbutik, där dom fick välja 2 saker var=)

Jag har haft extremt mkt behov av vila dom sista veckorna, vet inte om det beror på att revbenet gör ont och att det går åt massa energi till det, eller om det är träningen som fick mig lite piggare och eftersom jag inte kan träna riktigt än så. Fast det bästa är ju att inte grubbla utan bara acceptera att jag har större behov av att vila nu igen.

En annan lite lustig sak, som jag ser det som negativt, men som är positivt, är att kroppen reagerar mkt tidigare på låga sockervärden. Redan vid 3.2 har jag känt det som när jag tidigare låg kring 2 i socker. Hjärnan och kroppen har börjat sammarbeta lite mer =)

Nu väntar jag på kallelse till KS för att få svar på MR som jag gjorde den 2/2 och i morrn ska jag till DS och träffa psykologen igen….

Kommentera